Så styr man en dinosaurie-middag

Varje dag är en födelsedag i Puerto Banus, som Pia brukade predika om när vi var på semester en gång i tiden. Jag och Emma som då var hennes medresenärer lyssnade tillslut och väckte henne med en tårta en dag. Jag och mina vänner är i allmänhet väldigt bra på att fira ordentligt när någon fyller år. När ingen fyller år brukar vi också passa på att fira lite extra. Sådana tråkiga dagar är ju nästan ännu viktigare att styra upp.

När Amanda fyllde år så blev alla som skulle bjuda henne på födelsedagsmiddag plötsligt sjuka i sista sekund förutom jag. Inte på riktigt alltså utan det var en del av planen för överraskningen. Så kom Amanda hem till mig och trodde att jag hade köpt sushi lite oplanerat i sista sekund. Men där gömde sig Nika, Sofie, Markoolio-musik på högsta volym och en pangmiddag med djungel- och dinosaurietema. Vi tänkte att det passade Amanda eftersom att hon är ett Party Animal. Gillar ni överraskningspresenter så rekommenderar jag att bli kompis med oss.

Apropå presenter så har Amanda och hennes mamma öppnat en present- och inredningsbutik på Odengatan 80. Harmoniqum heter den och har världens finaste saker. De öppnade för någon vecka sedan, så mitt tips är att skynda er dit innan allt tar slut!

Miss Clara – Stockholms bästa brunch

Jag har blivit beroende av sötpotatis-pommes. Med tryffelmajo till då. Får ett sug efter det ungefär tre gånger om dagen. Det räknar jag som ett beroende. Vet inte hur det definieras i uppslagsverk. Blev iaf himla glad när jag åt brunch på Miss Clara och upptäckte att de har de godaste sötpotatis-pommesen jag någonsin ätit i Stockholm. Jag tror Miss Clara är Stockholms bästa brunch-ställe. Nu har jag ju inte testat alla, men himla god mat har de där. Och drinkar. Beställ deras Bellini om du går dit. Den är sådär syrlig och härlig som vissa älskar och vissa hatar. Värt att testa i alla fall.

Lördag på Sveavägen 82

För er som missat det driver jag och Pia öppet hus på Sveavägen 82. Där vi bor alltså. Vi bjuder på allt ifrån AW till hummus, bubbel, pianospelande med vacker sång, middagar, solning på vår franska balkong och häng i allmänhet för sällskapssjuka människor i Stockholmsområdet. Idag tex var det dagsfest på Kåken och självklart stod vår lägenhet öppen för härliga filurer som ville komma i rätt mood innan festligheterna. Mest för Linn idag då. Det var hon som dök upp. Räckte gott och väl tyckte jag och Pia. Vissa personer liksom fyller upp hela lägenheten med härlighet bara dom och då behövs det inte så mycket mer. Syftar nu på stjärnor som Linn tex som var här idag då. Hon gjorde hummusen som det bjöds på idag. Sådana som henne ska man hålla hårt i om man driver öppet hus-verksamhet.

MOSH FUN KITCHEN – Marbellas version av Kasai

För alla er som tycker att Kasai i Stockholm är ett himla trevligt ställe och funderar på att åka till Marbella någon gång i livet har jag ett supertips. Det har nyligen öppnat ett ställe i Marbella som heter Mosh Fun Kitchen med precis samma koncept som Kasai nämligen. Fast ännu härligare då eftersom att det ligger i Marbella. Det är alltså en restaurang, bar och nattklubb i ett och tanken är att man ska vara ett gäng som äter middag där först och allteftersom kvällen går blir stämningen mer och mer party. Du som känner för det kan alltså ställa dig på bordet i slutet av kvällen. Tror jag. Har inte testat än faktiskt. Öppet varje dag under högsäsong till 03 eller något sådant. Menyn består av en blandning av coola internationella smårätter och även underbara saker som sushi osv. Drömställe alltså.

Stockholms bästa uteservering

Idag hängde jag och Clara på Stockholms bästa uteservering. Jag bor väldigt nära den vilket är skönt. Den ligger faktiskt mitt i min och Pias lägenhet. Vi har ingen balkong. Men fransk balkong har vi. Så där på marken brukar vi skapa oss en egen solbädd à la Nikki Beach ibland. Andra dagar kör vi mer lunchservering och ställer dit bord och stolar. Alla våra vänner är välkomna till Stockholms bästa uteservering varje dag. För övriga är det bara att maila nikilina@voyz.se om ni vill boka bord. Brukar vara väldigt fullt runt lunchtid.

Vi vet hur man firar födelsedag

Är man lillasyster till mig och Maja får man en ordentlig frukost när man fyller år. Som Moa fick häromdagen när hon fyllde 15 alltså. Vi vet hur man firar födelsedag. Det som inte riktigt tajmade med denna härliga frukost var påsken som dök upp i samma veva. Framförallt påskbuffén kom ganska mycket i vägen och ställde till det för oss lite där på eftermiddagen. Alldeles för mätta och illamående blev vi när vi tvungna att kombinera födelsedagsfrukost och påskbuffé samma dag. Men allt kan inte gå som på räls hela tiden. Sånt får man bara acceptera i livet.

Därför har jag aldrig haft pojkvän

Fick precis en insikt. En uppenbarelse alltså. Eller vad man nu vill kalla det. Jag insåg varför jag aldrig varit kär tror jag. Det är för att min drömkille inte existerar. Min killtyp finns helt enkelt inte. Jag har väldigt bra koll på exakt vilken min killtyp är, men idag kom jag alltså fram till att den inte existerar. Jag kallar numera min stil för den förlorade rasen. Eller kategorin kanske. Den förlorade killtypen. Jag ska beskriva den så att ni förstår.

Den typen av utseende jag oftast attraheras av är det folk brukar kalla för den typiska pojkbandskillen. De som ser ut som att de spelar i band alltså. Typ ett sånt tråkigt perfekt utseende, rena drag och sött leende. Jag brukar se otroligt söta killar på stan som ser ut ungefär så, problemet är att de oftast är alldeles för unga. Typ 17 år kanske. Det vill säga sju år yngre än mig. Då tänker jag alltid, wow, vilken jävla pangkille han kommer att vara om några år när han växt till sig lite. Då tar jag honom. Problemet i detta som jag då insåg först idag är att dessa killar aldrig utvecklas riktigt så som jag tänkt. Utan när de blir äldre slutar de träna, skaffar sig ovårdat skägg, får dålig hy och magrutorna suddas ut. De ser liksom inte alls sådär rena och söta och härliga ut längre. Så den typen av utseende jag attraheras av existerar inte i verkligheten. Man ser dem dock ibland i olika serier osv. Men det är ju svårt att få kontakt med huvudkaraktärerna i Gossip Girl och dylikt för att ta ett exempel. För det första bor de oftast på andra sidan Atlanten och för det andra är deras mailinkorg oftast overloaded. Mitt mail kommer alltså försvinna i mängden och jag är ju ingen modell direkt så kommer nog inte prioriteras i den röran.

Nu låter det som att jag bara bryr mig om utseendet. Så är det ju inte. Men eftersom att jag klickar väldigt bra personlighetsmässigt med de flesta människor är det liksom svårt att sortera ut vilken personlighetstyp min drömkille ska ha. Så det jag gått på hittills i livet är ofta utseendet och de killar jag attraheras av. Vilka då är de där unga och fräscha killarna som jag i mitt huvud lägger på några år på alltså. De som jag idag insett inte finns på riktigt. Vill jag bli kär och gifta mig osv en dag framöver får jag nog tänka om. Typiskt. Hatar I-landsproblem.

Familjens stjärna

Idag fyller familjens stjärna 15 år. Moa heter hon. Tror lätt att hon är smartast och snällast i familjen. Underbarn ni vet. Kommer gå långt den där. På förmiddagen tänkte vi fira henne med en brunch, och i eftermiddag med en påskbuffé. Lika bra. Vi älskar mat i vår familj.

En gång är ingen gång

Tur att vi fyller år en gång varje år och inte bara en gång. Förra veckan fyllde Angela år som jag nämnt tidigare och i lördags firade vi henne. Är väldigt taggad på hennes present från mig. Hon fick en liten teaser i helgen och ett mail idag. Man ska inte ge för mycket på en gång. Det gäller att spela spelet som folk brukar säga.