5 tecken på att du är international

Det ska ju vara bra att kunna många språk och vara berest och så vidare. Sånt är ju attraktivt på arbetsmarknaden till exempel. Jag som inte är ett superstort fan av Sverige och som älskar att flytta runt och resa så mycket som möjligt till olika ställen är alltid på jakt efter likasinnande som jag kan alliera mig med. Resa med och klaga på Sverige tillsammans med och sånt. Därför har jag lärt mig lite olika tecken för att snabbt se om någon är mer international än lokal. Här är 5 tecken på att du är international. Stämmer dessa in på dig får du gärna skicka mig ett mail så kan vi bli kompisar om du vill.

1. Du använder inte vanliga sms utan kommunicerar via whatsapp. De allra mest internationella skriver inte meddelanden och ringer inte, utan de skickar korta röstmeddelanden i meddelandeform istället. Oklart varför.

2. Du har inget busskort utan du kör på sms-biljetter. Du vet ju inte hur länge du blir kvar på samma plats och gillar känslan av att alltid vara ”on the go” så därför är ju buskort en mycket onödig investering.

3. Du har ingen dialekt. Du pratar något eget form av språk och blandar slangord från olika delar av världen. Inget har liksom riktigt fastnat på dig.

4. Du känner endast igen låtar som är på världstopplistan och sätter någon på Sverigetoppen på Spotify hänger du inte med alls. De låtar som är på världstopplistan spelas ju överallt så de är dom enda som lyckats sätta sig.

5. Är du singel har du tindermatchningar som befinner sig 10 000 kilometer bort. Du flyttar ju på dig så ofta så tinder hänger inte med.

3 tecken på att du stressar dig genom livet

En viktig sak att komma ihåg är att vi bara lever en gång. Därför ska man inte stressa sig igenom livet. Jag glömmer det ibland och då brukar jag påminna mig själv. Jag har på senaste gjort lite observationer på hektiska människor i Stockholmsområdet, och kommit fram till 3 beteenden som absolut tyder på att man stressar sig igenom livet. Känner du igen dig i något kanske du ska ta dig en funderare över om du borde sakta ner.

1. Överdriven hets för att hinna med tunnelbanan

Här syftar jag på folk som hoppar nerför rulltrappan och kutar fram och klämmer sig in genom tunnelbanedörrar som har en glipa på tre millimeter. Detta under tider på dygnet när tunnelbanan går varannan minut. De har ungefär samma tempo som idrottare i slutspurten av ett hundrameterslopp i löpning. De som bara har några meter kvar till att vinna OS. Allt hänger på liv och död och så ni vet. Man kan ju undra om allt hänger på liv och död för tunnelbanelöparna också. Brukar fundera på vad de har för jobb de där. Kanske en chef som låser dörren kl 8.01 och ger alla som inte är där då sparken. Måste ju vara något sånt.

2. Struntar i att handla när de är kö

Dessa människor är ganska bra på ett sätt då de gör köerna kortare för de fighters som inte ger upp. Syftar alltså på folk som står i en kö med ca 3-5 personer framför sig, ger upp och struntar i att handla. Händer detta någon gång ibland när du har ett pressat dagsschema behöver det inte vara ett tecken på att du stressar dig igenom livet. Men skippar du ofta att handla pågrund av ”långa köer” kanske du ska fundera på att börja chilla ner lite.

3. Offrar livet på övergångsställen

Ibland ser man folk som springer över vägen fast det är rött och hundra bilar kör i 200 km/h en meter ifrån övergångsstället. Offrar du livet för att tjäna några minuter stressar du dig definitivt igenom livet.

PS. Ledsen för klyschigt citat i bilden. Men gillar sånna tyvärr. 

Egentid? Nej tack det är bra.

Varför säger folk att man behöver egentid? Vi människor är ju flockdjur. Tror bara det där är hittepå. ”Jo men jag gillar att vara för mig själv ibland” brukar vissa säga när jag frågor dem om detta. Jag tror bara inte de hittat rätt person att vara icke-ensamma med. Sin soulmate alltså. Jag som älskar alla människor har ju väldigt lätt för att hitta personer att pausa med. Sådana personer som man kan hänga med när man behöver space. Man tänker inte på att de är där för de är liksom samma. Samma som en själv. Ah ni fattar. Tur för mig som hatar att vara ensam. De som gillar att äta sushi och dricka vin med mig tycker jag extra mycket om att hänga med. De är mina bästa själsfränder tror jag.

If there is no way, create one

Ibland när jag berättar hur jag löser saker i livet brukar folk kalla mig sneaky. Det tycker inte jag är riktigt rätt ord. Sneaky låter negativt och lurigt. En hal jävel. Lurig är väl det sista jag är. Klarar knappt av att dra en vit lögn i en dödlig akutsituation tror jag. Jag är ju väldigt öppen och ärlig av mig. Dock är jag extremt bra på life hacks. En stor passion det där. Medan andra sysselsätter sig med att sova på nätterna brukar jag googla och spara ner artiklar om hur man på bästa sätt maximerar och optimerar livet. Det finns alltid en lösning och ett sätt att komma runt problemet och systemet. True story.

Folk säger ofta att jag har flyt. Nä då. Ni ska bara veta hur många sömnlösa nätter det ligger bakom det flowet. För att bli riktigt bra på något krävs det 10 000 timmar ni vet. Vill ni läsa några av mina ”sneaky” lifehacks hittar ni dem i min ”Life Hack”-kategori här. If there is no way – create one, som Nixon brukar säga.

Jag håller inte med

Ett av de topp tio populäraste ämnena att skriva en artikel om just nu måste vara hur sociala medier förstör ens självförtroende och gör deppig osv. Jag tror absolut att det kan stämma till viss del att vi mår dåligt av att se andras fantastiska filtrerade liv på sociala medier och att vi blir avundsjuka osv. Jag håller dock inte med om att det är sociala medier som gör vårt självförtroende sämre. Vår hjärna är byggd på ett sätt som gör att vi alltid kommer att jämföra oss med andra omedvetet och medvetet, och när sociala medier ändå verkar vara här för att stanna är väl det smartaste alternativet att ändra vår inställning dessa och det oundvikliga jämförandet till det bättre. Jag själv känner tillexempel att jag tvärtemot stärker mitt självförtroende av det jag ser på sociala medier. Jag blir motiverad av inspirerande instagramkonton och personer som ser ut att leva drömlivet. Kan de så kan jag, får dessa härliga bilder mig att tänka. Så jag håller inte helt med om att sociala medier förstör vårt självförtroende, utan att det mer är vår grundinställning till hur vi tar denna information och pressen som finns i hur vi jämför oss med andra som gör att det blir negativt.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa av oss blir avundsjuka och andra ser det som motivation. Men jag upplever ofta att vi i Sverige t.ex. har en mycket mer avundsjuk inställning till andras framgång än vad många andra kulturer har. Och därför är vi svenskar duktiga på att inte dela med oss för mycket av våra prestationer vi är stolta över. Vi är rädda för att andra ska tycka att vi skryter. Därför leker vi lagom och vill inte sticka ut för mycket osv. Jag vet inte exakt hur ni som mår dåligt över sociala medier ska göra för att ändra inställning, men jag vet att jag själv mår otroligt bra av att se hur bra det går för andra och hur perfekta liv andra verkar leva. Lyckas vi bara ändra hur vi jämför oss med andra till något positivt tror jag sociala medier kan vara helt toppen för vårt självförtroende och motivation.

PS. Följ mig på instagram – @nikilina heter jag där. Puss och kram och rocka denna måndag underbara ni. Alla äger.

Jag tror jag är allergisk mot min tandborste

Kan man vara allergisk mot sin tandborste? Om man kan det tror jag att jag har varit det sedan i somras. Varje gång jag borstar tänderna får jag sådana kväljningar. Två gånger har jag spytt faktiskt. Jättemärkligt jag vet. Känns ju dock lite konstigt att gå till en läkare med dessa symptom. Får en känsla av att de inte skulle ta mig på allvar. Men kanske ska ringa en husdoktor eller något. Se om de har haft några liknande patienter och tips på hur jag kan lindra besvären eller så. Man vet ju aldrig. Värt ett försök.

Hur hälsar man på folk?

Tycker ibland det kan var lite svårt att veta hur jag ska hälsa på folk. Har faktiskt stött på detta problem två gånger den senaste veckan. I Sverige skakar vi ju hand första gången vi träffar någon och andra gången blir det en kram. Problemet här kan ju dock vara när vi träffar någon som vi endast träffat en gång för jättelängesedan och aldrig egentligen utbytt några fler ord än att presentera våra namn och plötsligt stöter på varandra igen. En kram kan då kännas lite väl personligt och intimt för de flesta svenskar. Men att skaka hand igen blir ju också fel. På sydligare breddgrader går man ju all in för intima kindpussar direkt, dock finns det väldigt många varianter på detta. I Frankrike tillexempel kör man ofta tre kindpussar, i Spanien kör man bara två och i Italien börjar man från motsatt håll. Risken för krock när man rör sig runt i dessa länder är därför ganska stor.

Mina två problem jag stötte på i veckan var när jag träffade på italienare och amerikanare här i Sverige. Vilken regel är det som gäller då? Jag som bott i Spanien i flera år känner mig ju helt naturlig med kindpussen, men dessa italienare visste ju inte det. Så där stod jag lite obekväm i någon sekund och funderade på hur jag skulle göra och sedan slutade det med att de sträckte fram handen mot mig. Amerikanaren hade jag träffat förut men för väldigt länge sedan. Så där låg osäkerheten både i om hon kom ihåg mig och hur de egentligen hälsar på varandra borta i staterna. Efter att jag stått och sett ut som ett frågetecken ett tag sa amerikanaren ”Let’s hug it off!”. Så kramades vi. Allt löste ju sig fint, men himla krångligt det där med hur man hälsar på folk tycker jag.

Det finaste någon sagt till mig

Sist jag var och fick håret stylat av MR. SMITH på Deevi Sthlm

 

Min absoluta favoritkommentar när det gäller sådant som folk brukar säga till mig är nog – ”Jag visste inte om du var i Sverige”. Det händer hela tiden. Igår tillexempel. Då var jag hårmodell åt stylisterna från MR.SMITH HAIR  (De har bästa hårprodukterna! Bilderna ovan är från olika gånger jag fått mitt hår stylat av dem. So effortless som de brukar säga. Love it) på bästa salongen Deevi Sthlm, och fick kommentaren ”Visste inte om jag skulle höra av mig till dig först för jag trodde inte du var i Sverige”. Fake it ‘til you make it som min soulmate Clara brukar säga och mitt mål är ju att så snart som möjligt lämna Sverige för gott och flytta utomlands permanent. Helst Barcelona. Eller Marbella. Eller Malaga. Spanien alltså.

Självklart vill ja ju komma och hälsa på i Sverige så ofta jag kan fortfarande. har ju alldeles för underbara vänner och familj här osv. Men gillar den mystiken som verkar ligga över mig med massa frågetecken vad gäller vad jag pysslar för och vart i världen jag håller hus. Allas tjejers dröm är väl att vara mystisk och så. Vet dock inte om jag klär i den beskrivningen riktigt dock. Måste börja med lite coolare outfits för det kanske.

PS. Idag ska jag träffa en superhärlig och inspirerande tjej som snart ska börja blogga på VOYZSTAY TUNED!!!

Så vet du om din vän är äkta

Du blir ju vad du äter men även som du umgås. Därför är det ju viktigt att omge sig med äkta och genuina vänner. Är du osäker på om dina vänner är äkta och genuina kommer här tre exempel på beteenden hos äkta vänner som du kan använda som referenser för att se om dina vänner är äkta.

  1. De äter upp din mat. Om de tar för sig utan att fråga när de är hungriga hemma hos dig är detta ett tydligt tecken på att de är äkta vänner. De känner sig bekväma och nära dig och tänker att det som är ditt är deras och vice versa. Detta betyder även självklart att du kan äta upp deras mat tillbaka.
  2. De säger till. De är inte rädda för att säga till om de tycker att du klär dig oanständigt eller beter dig märkligt. De vill ditt bästa och vill inte heller associeras med märkliga personer eller personer med ohyfsad outfit. Du behöver dock inte lyssna på deras tillsägningar om du inte håller med.
  3. De säger inte till för mycket. Om du märker att dina vänner påpekar alldeles för många fel hos dig så är de inte äkta vänner. Kanske är de äkta i någon annan relation men de är inte din typ av människor. De fattar inte ditt universum helt enkelt och borde inte få vara en del av det.

Vilken personlighetstyp är du i tunnelbanan?

Jag har kommit fram till att det finns tre typer av personligheter i tunnelbanan i Stockholm. Sätena är ju grupperade om fyra där två stolar alltså är riktade mot två andra stolar. Ni som bor i Stockholm förstår nog vad jag syftar på och ni som inte bor i Stockholm förstår antagligen inte. Är ju inte alltid den bästa på att förklara mig i text. Det jag i alla fall ofta tänker på i tunnelbanan är de olika typerna som finns vad gäller vilken sittplats man väljer. 99 % av alla som åker tunnelbana kör på den klassiska ”svenne”-personligheten där målet är att hitta en plats så långt ifrån alla andra som möjligt. Finns det inte en helt egen ”fyra” att sätta sig på sätter man sig snett mitt emot en person som sitter ensam i en ”fyra”. Det vill säga så långt ifrån den andra personen som möjligt. Detta är då givetvis efter att man letat igenom hela vagnen och insett att man måste dela ”fyra” med en eller flera andra personer. Sedan finns det de personer som letar runt efter en ledig ”fyra” ett tag, hittar ingen och väljer att sätta sig mitt emot en person som redan sitter i en. Alternativt att man till och med joinar en fyra där två personer redan sitter(!). Man bryr sig helt enkelt inte jättemycket om eget space och ger upp ganska direkt om det är relativt fullt på tunnelbanan. Sedan har vi då den tredje personlighetstypen, som kommer in i tunnelbanan och tar första lediga trevliga plats. Vagnen kan vara helt tom förutom några enstaka personer som sitter utspritt, kanske är det till och med bara en person som sitter i vagnen – och så sätter man sig i samma ”fyra”. Dessa personer ler ibland lite trevligt mot sina grannar i ”fyran”. Dessa personer älskar jag. De går så mycket emot den klassiska svenne-stilen som det bara går. De har gnistan helt enkelt. Bara döda fiskar följer strömmen som många brukar säga. Vilken personlighetstyp är du i tunnelbanan?