Därför ska man unitaska

nixonpixon (kopia)

Ni kanske har hört detta förut men multitasking fungerar inte. Här är några av anledningarna:

  • Hjärnan är inte konstruerad för att utföra flera aktiviteter samtidigt och detta gör att vi bara kan få ut 70-80 % av vår maxkapacitet om vi gör flera olika saker parallellt.
  • Att byta uppgift ofta och hålla på med flera uppgifter på en gång gör hjärnan mer stressad, man famlar runt och får lättare ångest.
  • När man skiftar mellan aktiviteter tar man energi från hjärnan och det tar ca 25 minuter för hjärnan att komma in i ett nytt flow.
  • Studier har visat att de personerna som är minst tillgängliga för omvärlden under en aktivitet och fokuserar på en sak i taget är mest effektiva.

Så man ska alltså inte multitaska, man ska unitaska. Varje gång jag läser en artikel om detta tänker jag att jag ska skärpa mig. För jag är ingen unitasker. Gör alltid tio saker samtidigt.

Men sen är det ju så att vår hjärna går att utveckla och träna. Jag har även hört att vår hjärna är 20 % smartare idag än vad den var för 60 år sedan. Kan det inte vara så då att vår generation håller på att anpassa sig till multitaskandet och att jag är en early adopter? Tycker själv att jag får väldigt mycket gjort. Och så tror jag att jag är ett hopplöst fall när det kommer till att lära sig unitaska. Så jag tänkte strunta helt i informationen i punkterna ovan, den var inget för mig. Men kanske kan vara till nytta för någon annan. Intressant i alla fall. Det var min fundering för kvällen. Hoppas alla haft en underbar helg. CIAO. 

Så blir man lycklig

DSC_8934-2-1024x681

”Life is 10 % what happens to you and 90 % how you react to it”

Ett av mina absoluta favoritcitat. Så sant. Vår hjärna bestämmer hur vi uppfattar våra liv, och hur vi ser på saker som händer oss är upp till oss. En tråkig händelse är inget mer än ett minne i ditt huvud efter att den har hänt, som du kan forma hur du vill. Att välja att se på saker positivt kan verkligen göra en till en lyckligare människa. Och att le hela tiden. Det skickar signaler till hjärnan om att du är glad. Missar du en buss kommer alltid en ny och den kanske har skönare säten. Att få in den attityden till livet tror jag är nyckeln till lycka. Det var väl egentligen det jag hade att säga för ikväll. Ha det.

 

Vart hittar jag en coach?

Váci Utca, Budapest

Váci Utca, Budapest

Häromdagen när jag var påväg hem från en AW råkade jag stötta på en supertrevlig kvinna som berättade att hon arbetade som karriärscoach. Verkade så intressant och har sedan dess tänkt att jag vill skaffa mig en coach. Inte bara inom karriären utan för hela livet då. En livscoach. Som en personlig tränare fast i livet. Skulle verkligen behöva en sådan. Det är så mycket jag vill men inte gör. Har inte tillräckligt med självdisciplin för att hålla mig till det jag bestämt mig för eller följa bra och nya rutiner. Sedan sätter jag alltid för höga mål och vill lite för mycket och så blir jag besviken istället för att jag inte klarar allt. Behöver även någon som jag kan bolla min onödiga teorier, tankar, idéer och livsfunderingar med utan att den stänger av eftersom att det är personens jobb att lyssna på mig. Någon som kan ge en råd och hålla en i handen de gånger man vandrar genom livet i alldeles för höga klackar på hala stentrappor. Som jag ofta gör. Tror en sådan coach skulle ge en otroligt mycket.

När jag söker på det kommer det dock upp hur många coacher som helst. Hur ska jag veta vem som är bäst? Supersvårt det där.

Därför är lathet nyckeln till framgång

DSC_0117

Häromdagen hjälpte Emma mig inse att jag är extremt lat. Vi diskuterade hur lata människor alltid tar genvägar och försöker hitta snabba och enkla sätt att genomföra saker på, och det klassiska citatet från Bill Gates där han sa:

”I will always choose a lazy person to do a difficult job because a lazy person will find an easy way to do it.”

Plötsligt fick jag ett uppvaknande. Vi pratade ju om mig. Har alltid haft bilden av mig själv som en flitig, ambitiös, driven och ihärdig person. Bra betyg, mycket energi och engagemang i många olika saker osv. Nu har jag dock kommit på hur det egentligen ligger till. Jag är en extremt lat men nyfiken och engagerad person med ett stort bekräftelsebehov. Dessa egenskaper tillsammans gör att man kan missta mig för att vara flitig och ambitiös. Vilket är helt underbart ju.

Jag har nu studerat min egen historia lite och ser verkligen att den här latheten går som en röd tråd genom hela mitt liv. I skolan var mitt största intresse inte skolämnena, utan på vilket sätt jag med minsta möjliga arbete och nedlagd tid kunde få så bra betyg som möjligt. Jag älskar god mat men tycker att det är alldeles för ansträngande och tar alldeles för mycket tid att laga. Om jag är ensam hemma äter jag smörgåsar, gröt eller går och köper sushi. Jag har en cykel men cyklar aldrig för att jag tycker det är för meckigt att krångla med upplåsning och att hitta en plats att ställa den på. Tycker även att det är väldigt tankekrävande att behöva bromsa in för andra fordon titt som tätt. Jag är extremt slarvig och vill att saker ska gå fort. Jag älskar life-hacks.

Dock är jag expert på att komma runt sådant som är svårt eller jobbigt. Och det är ju precis vad uppfinnare som Einstein och andra genier är. Sedan har jag ett enormt bekräftelsebehov som innebär att jag vill att alla människor ska tycka att jag är fantastisk. Därför måste jag ju prestera på topp. Jag är också en JA-sägare som aldrig tackar nej till att hoppa på ett nytt projekt, vilket då gör att jag jonglerar en hel del med många bollar i luften som man brukar säga. Jag har därför också insett att lathet inte behöver vara någonting negativt. Jag är stolt över att vara lat. Ska säga det nästa gång någon frågar efter mina styrkor på en arbetsintervju. Bill Gates skulle anställa mig. Någon latmask därute som känner igen sig?

Om man kunde redigera sin story

DSC_8320

Nu har vi ju inte kommit så långt fram i tekniken att man kan redigera sitt förflutna i efterhand. Men tydligen kommer 3D-skrivaren snart att finnas på marknaden. Så lär ju inte vara långt kvar innan vi kan redigera vår story precis som att vi kan redigera våra bilder. Om jag hade kunnat redigera mitt förflutna hade jag nog pluggat bättre till första tentan på personalvetarprogrammet så att jag hade klarat den. Så otroligt tråkiga texter man måste plugga in. Och eftersom att mitt liv blir roligare för varje år som går blir ju omtentan ännu tråkigare i jämförelse. Sedan hade jag nog försökt få jobb på Cruitway lite tidigare. Lever ju drömmen på världens bästa jobb. Hade nog inte lyckats med det dock för de behövde ingen personal då. Sedan hade jag nog ätit lite nyttigare och tränat lite mer. Kanske ska börja realtidsredigera dessa saker i mitt liv nu. Träningen och vad jag äter alltså. Det går ju faktiskt.

Tips till alla fina bloggläsare: Fundera över vad ni vill redigera i er story. Det ni är missnöjda med alltså. Börja realtidsredigera det nu. Ändra på det alltså. Om ett år när ni ser tillbaka ska ni vara totalnöjda. Inte vilja redigera någonting.

PS. Skulle egentligen träffat den där söta tjejen till vänster på bilden idag. Saknar henne fett mycket. Nicholie heter hon. Om någon träffar henne, hälsa henne det. Att jag saknar henne alltså. Hade nog även redigerat min story så att jag och Nicholie jhade setts idag. Det hade varit trevligt.

Så blir du kreativ på beställning

IMG_96781

Jag får ofta höra att jag är en väldigt kreativ person. Det håller jag med om. Får även ofta höra att andra människor önskar att de var mer kreativa. Detta stämmer inte. Deras önskan stämmer såklart men det stämmer inte att de inte är kreativa.

Sanningen är att alla människor kan lära sig att vara superkreativa. Vi har alla en inneboende potential av kreativitet. Vi måste bara öva upp vår förmåga att ta fram den och lära oss att använda den. Detta finns massa studier på och att lära sig vara kreativ på beställning är något som verkligen går. Jag har själv verkligen övat upp den förmågan och blir bättre och bättre för varje dag.

Sedan fungerar allas hjärnor olika. Har man en 8-filig autobahn med tankar i sitt huvud är det lättare att hoppa mellan dessa filer och skapa nya idéer av parallellerna emellan än om man bara fokuserar på en tanke i taget. Jag är en av dem med en ständig autobahn i huvudet. Finns ju såklart fördelar och nackdelar med det. Tänkte i alla fall dela med mig av min tre bästa tips för att bli kreativ på beställning.

Mina bästa tips för att bli kreativ på beställning:

voyz-sa-blir-du-ett-kreativt-geni-1

1. Öva med tidspress

Mitt absolut bästa tips är att öva genom att sätta press på dig själv. Jag själv har fått detta automatiskt genom tidigare jobb, men detta går även att applicera på studier eller genom att hitta på egna övning. Hitta exempelvis på en brainstorminguppgift där du sätter en orimlig deadline. Vilken kan vara – ”På 15 minuter ska du komma på X antal idéer på projekt X”. Gör detta så ofta du kan.

2. Stoppa inga tankar

Hindra aldrig en tanke. Även om den känns konstig, dålig eller outvecklad. Att ha för hög press på sig själv när det gäller att leverera tror jag är ett av de största hindren när det kommer till kreativitet. Öva på att bli mer operfekt och du kommer att märka hur nya tankemönster börjar leva rövare i ditt huvud. Jag lovar.

3. Var mottaglig

Ta in allt. Testa nytt. Var nyfiken. Fråga. Bry dig. Sluka information. Gå en ny väg till jobbet. Gå samma väg till jobbet. Öva på att känna in din omgivning och försök att alltid se den från olika perspektiv och hitta nya samband.

Det var allt för idag. Alla är kreativa. Ännu mer tips får du i denna artikel jag skrev på VOYZ idag om hur man blir ett kreativt geni. Så läsvärd. 

Därför är jag en vampyr

DSC_1916

Ni vet vid klockan halv tio däromkring när folk börjar varva ner inför kvällen? Sätta på en film, facebookhänga eller bara allmänt förberedda sig för att snart kommer natten alltså. Om man inte är lite härlig och går ut och tar ett glas då. Eller två eller femton. Jag har aldrig förstått hur det förstnämnda ska gå till för mig. Jag varvar inte ner klockan halv tio. Jag varvar upp. Jag kommer på ungefär hundra roliga aktiviteter som jag bara måste och vill fixa där och då. Exempelvis lära mig allt om SEO och ladda ner alla podcast som finns om det, ta fram min gamla hårddisk och sortera bilderna där i en ny ordning, städa garderoben, lära mig några fraser på Isländska eller bara höra av mig till en gammal kompis jag kommit på att jag inte pratat med på ett år. Allt sådant känns extremt viktigt. Några affärsidéer som jag får för mig att jag kan tjäna miljarder på brukar också rusa förbi i huvudet.

I de flesta artiklar jag läser om produktivitet står det att människan är som produktivast på förmiddagen och sedan efter lunch så dalar det sakta tills det avtar på kvällskvisten. Vi människor är ju skapta för att gå upp med solen egentligen osv. Därför jag har kommit fram till att jag måste vara en vampyr. Så fort det blir mörkt börjar jag leva. Så tråkigt tycker jag att samhället är uppbyggt tvärtom mot min livsstil. Har under mina 23 år i livet fortfarande inte hittat något sätt att anpassa mig. Går ju upp dundertrött med alla andra och sådär. Men om jag inte har något viktigt för mig på förmiddagen sitter jag oftast med bara och stirrar tills klockan är ett. Känns ju väldigt onödigt men vill inte sova så folk tror att jag är en slacker. Ska ta reda på vad andra vampyrer har gjort åt problemet. BRB.

Sätt på din egen syrgasmask först

IMG_1939ny

Lagoa das furnas, São Miguel

Ni vet när man flyger. Då säger de alltid;  ”Sätt på din egen syrgasmask först, innan du hjälper någon annan”. Börjar alltid fundera då. Varför säger de så? Är det för att om en förälder sätter på sin mask först kommer de att kunna hjälpa sitt barn bättre sedan? Varför får de inte sätta på sitt barns mask först som kanske har problem och inte förstår innan de sätter på sin egen? Tänker de att om barnet krånglar så kommer det ta alldeles för lång tid och då kommer föräldern att tuppa av? Och då är det bättre om man redan har på sig sin mask för då räddas i alla fall en person? Tänker på detta varje gång jag flyger och har aldrig kommit fram till något vettigt. Trodde vi människor valde själva om vi är egoister, altruister, eller något däremellan. Vill man sätta sina närstående i första rummet är väl det upp till var och en. Tycker det är konstigt att flygvärdinnorna ska bestämma det.

Jag hade iaf alla dagar i veckan hjälpt mina lillasyskon innan jag hjälpt mig själv. Och jag hade förväntat mig detsamma av mina föräldrar. Man vill ju inte att det ska bli sådär stelt som i filmen ”Turist” resten av livet. Se trailern nedan.