Jag håller inte med

Ett av de topp tio populäraste ämnena att skriva en artikel om just nu måste vara hur sociala medier förstör ens självförtroende och gör deppig osv. Jag tror absolut att det kan stämma till viss del att vi mår dåligt av att se andras fantastiska filtrerade liv på sociala medier och att vi blir avundsjuka osv. Jag håller dock inte med om att det är sociala medier som gör vårt självförtroende sämre. Vår hjärna är byggd på ett sätt som gör att vi alltid kommer att jämföra oss med andra omedvetet och medvetet, och när sociala medier ändå verkar vara här för att stanna är väl det smartaste alternativet att ändra vår inställning dessa och det oundvikliga jämförandet till det bättre. Jag själv känner tillexempel att jag tvärtemot stärker mitt självförtroende av det jag ser på sociala medier. Jag blir motiverad av inspirerande instagramkonton och personer som ser ut att leva drömlivet. Kan de så kan jag, får dessa härliga bilder mig att tänka. Så jag håller inte helt med om att sociala medier förstör vårt självförtroende, utan att det mer är vår grundinställning till hur vi tar denna information och pressen som finns i hur vi jämför oss med andra som gör att det blir negativt.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa av oss blir avundsjuka och andra ser det som motivation. Men jag upplever ofta att vi i Sverige t.ex. har en mycket mer avundsjuk inställning till andras framgång än vad många andra kulturer har. Och därför är vi svenskar duktiga på att inte dela med oss för mycket av våra prestationer vi är stolta över. Vi är rädda för att andra ska tycka att vi skryter. Därför leker vi lagom och vill inte sticka ut för mycket osv. Jag vet inte exakt hur ni som mår dåligt över sociala medier ska göra för att ändra inställning, men jag vet att jag själv mår otroligt bra av att se hur bra det går för andra och hur perfekta liv andra verkar leva. Lyckas vi bara ändra hur vi jämför oss med andra till något positivt tror jag sociala medier kan vara helt toppen för vårt självförtroende och motivation.

PS. Följ mig på instagram – @nikilina heter jag där. Puss och kram och rocka denna måndag underbara ni. Alla äger.

Vilken personlighetstyp är du i tunnelbanan?

Jag har kommit fram till att det finns tre typer av personligheter i tunnelbanan i Stockholm. Sätena är ju grupperade om fyra där två stolar alltså är riktade mot två andra stolar. Ni som bor i Stockholm förstår nog vad jag syftar på och ni som inte bor i Stockholm förstår antagligen inte. Är ju inte alltid den bästa på att förklara mig i text. Det jag i alla fall ofta tänker på i tunnelbanan är de olika typerna som finns vad gäller vilken sittplats man väljer. 99 % av alla som åker tunnelbana kör på den klassiska ”svenne”-personligheten där målet är att hitta en plats så långt ifrån alla andra som möjligt. Finns det inte en helt egen ”fyra” att sätta sig på sätter man sig snett mitt emot en person som sitter ensam i en ”fyra”. Det vill säga så långt ifrån den andra personen som möjligt. Detta är då givetvis efter att man letat igenom hela vagnen och insett att man måste dela ”fyra” med en eller flera andra personer. Sedan finns det de personer som letar runt efter en ledig ”fyra” ett tag, hittar ingen och väljer att sätta sig mitt emot en person som redan sitter i en. Alternativt att man till och med joinar en fyra där två personer redan sitter(!). Man bryr sig helt enkelt inte jättemycket om eget space och ger upp ganska direkt om det är relativt fullt på tunnelbanan. Sedan har vi då den tredje personlighetstypen, som kommer in i tunnelbanan och tar första lediga trevliga plats. Vagnen kan vara helt tom förutom några enstaka personer som sitter utspritt, kanske är det till och med bara en person som sitter i vagnen – och så sätter man sig i samma ”fyra”. Dessa personer ler ibland lite trevligt mot sina grannar i ”fyran”. Dessa personer älskar jag. De går så mycket emot den klassiska svenne-stilen som det bara går. De har gnistan helt enkelt. Bara döda fiskar följer strömmen som många brukar säga. Vilken personlighetstyp är du i tunnelbanan?

Mitt bästa travel hack till dig som vill ha längre semester

Nu sådär i semestertider tänkte jag passa på att tipsa om hur man kan göra om man inte vill att semestern ska ta slut. Detta fungerar endast för er som transporterar er med flygplan på semestern. Det ni gör är att se till att missa flyget tillbaka från den. Semestern alltså. Och så bokar ni ett nytt flyg som går hem några dagar senare. Oftast finns det flyg hem samma dag men dom är ju inte speciellt billiga och semesterkassan lär ju vara ganska slut vid det laget. Så att bli kvar några extra dagar kan vara enda alternativet om ni har tur. Vill ni ha en steg-för-steg-guide i hur man missar flyget enklast möjligt har jag skrivit en sådan här.

Jag är väldigt bra på att missa flyg. Dock är jag relativt bra på att hinna med flyg också lite beroende på hur man ser det. Jag kommer oftast samtidigt som gaten stänger och jag flyger väldigt ofta. Så räknar man ut hur många procent av mina flighter jag har missat så är det nog inte så många. Och enligt flygplatsernas tidtabeller borde jag ha missat de flesta flygen jag hunnit med. Men jag har lärt mig att deras flygtider mest bara är ett spel för galleriet och oftast stänger gaten 5 minuter senare än det som står. Imorgon ska jag flyga till Köpenhamn. Vi får se hur det går.

Skippa skolan om du vill bli miljonär

Skolan och bra betyg är inget för miljonärer tydligen. Klicka på videon ovan för mer info. Man ramlar ju över sådana rubriker lite då och då. Studier som gjorts på om det finns någon korrelation mellan variablerna högutbildad-framgångsrik och liknande. Älskar dem. Varje gång jag hittar en sådan artikel eller video länkar jag den till mina högutbildade och framgångsrika släktingar. Mest dom som jag vet är lite besvikna i smyg på att jag aldrig hoppade på den där civilingenjörsutbildningen jag funderade på ett tag.

Sedan vet jag inte riktigt vad framgångsrik betyder egentligen och om det är något jag vill bli. Hellre lycklig tror jag. Och om allt man tänkt med karriärer hit och dit skiter sig i Sverige kan man ju alltid sälja allt, köpa en liten båt och cruisa runt i Karibien och sälja pizza eller något. Har ju ändå gått på seglarskola när jag var liten. Bara man inte får bommen i huvudet brukar det flyta på rätt bra på sjön.

Tror även att jag älskar denna typ av studier då jag aldrig varit ett stort fan av skolan. Är däremot väldigt svag för grupptryck och har alltid haft turen att bli kompis med de mest studiemotiverade och betygshetsiga personerna i klassen. Utan dem hade jag säkert fortfarande suttit i skolbänken. Jag har absolut ingenting emot utbildning, älskar att lära mig saker. Det är skolsystemets uppbyggnad jag stör mig mest på. Har faktiskt kommit på ett nytt genialiskt betygsystem som enligt mig gör skolan mer rättvis. Om ni känner någon politiker eller har någon kontakt på skolverket eller så får ni gärna pitcha min idé för dem. Ni kan läsa om den här. Tack på förhand!

Vart sätter du dig i bussen? Så speglar valet din personlighetstyp

Coola kidz sätter sig längst bak i bussen. Det fick jag i alla fall lära mig när jag växte upp i the hoods borta i Sollentuna. Så jag sätter mig alltid längst bak och försöker se så cool ut jag bara kan. Idag ramlade jag över en artikel om att valet av säte i bussen tydligen har med ens personlighetstyp att göra. Några forskare i London har nämligen observerat dubbeldäckarna i därborta och kommit fram till att det finns sju distinkta personlighetstyper som gör olika val när det kommer till bussplats. Såhär ligger det till enligt studien:

  1. De innovativa personlighetstyperna sätter sig gärna högst upp och längst fram i bussen.
  2. Rebellerna och de som inte gillar när deras personliga sfär inkräktas sätter sig högst upp och längst bak i bussen.
  3. De lite yngre och mer självständiga passagerarna gillar att sitta i mitten av övre däck. Dessa ser du ofta med hörlurar eller len tidning. Självständiga och inne i sitt alltså.
  4. De sällskapssjuka flockdjuren hittas ofta allra längst fram på nedre däck.
  5. De starka kommunikatörerna sätter sig ofta strax bakom mitten av bussen.
  6. Risktagare hittas ofta längst bak och längst ner i bussarna, på de lite upphöjda sätena. De gillar tydligen att sitta lite högre och ha uppsikt över de andra passagerarna då det får dem att känna sig lite viktigare.
  7. Kameleonterna hittar du lite överallt och de väljer alltid olika delar av bussen för varje resa. Detta är den personlighetstypen som inte bryr sig om var de sitter då de känner att de passar in överallt.

Nu vet jag inte om denna slutsats riktigt går att applicera på våra tråkiga bussar i Sverige som inte är dubbeldäckare. Ni som blir nyfikna på att ta reda på vilken av dessa personlighetstyper ni är får väl helt enkelt åka till London och testa. Men enligt denna studie skulle jag då alltså vara en risktagare. Spännande.

Därför har jag aldrig haft pojkvän

Fick precis en insikt. En uppenbarelse alltså. Eller vad man nu vill kalla det. Jag insåg varför jag aldrig varit kär tror jag. Det är för att min drömkille inte existerar. Min killtyp finns helt enkelt inte. Jag har väldigt bra koll på exakt vilken min killtyp är, men idag kom jag alltså fram till att den inte existerar. Jag kallar numera min stil för den förlorade rasen. Eller kategorin kanske. Den förlorade killtypen. Jag ska beskriva den så att ni förstår.

Den typen av utseende jag oftast attraheras av är det folk brukar kalla för den typiska pojkbandskillen. De som ser ut som att de spelar i band alltså. Typ ett sånt tråkigt perfekt utseende, rena drag och sött leende. Jag brukar se otroligt söta killar på stan som ser ut ungefär så, problemet är att de oftast är alldeles för unga. Typ 17 år kanske. Det vill säga sju år yngre än mig. Då tänker jag alltid, wow, vilken jävla pangkille han kommer att vara om några år när han växt till sig lite. Då tar jag honom. Problemet i detta som jag då insåg först idag är att dessa killar aldrig utvecklas riktigt så som jag tänkt. Utan när de blir äldre slutar de träna, skaffar sig ovårdat skägg, får dålig hy och magrutorna suddas ut. De ser liksom inte alls sådär rena och söta och härliga ut längre. Så den typen av utseende jag attraheras av existerar inte i verkligheten. Man ser dem dock ibland i olika serier osv. Men det är ju svårt att få kontakt med huvudkaraktärerna i Gossip Girl och dylikt för att ta ett exempel. För det första bor de oftast på andra sidan Atlanten och för det andra är deras mailinkorg oftast overloaded. Mitt mail kommer alltså försvinna i mängden och jag är ju ingen modell direkt så kommer nog inte prioriteras i den röran.

Nu låter det som att jag bara bryr mig om utseendet. Så är det ju inte. Men eftersom att jag klickar väldigt bra personlighetsmässigt med de flesta människor är det liksom svårt att sortera ut vilken personlighetstyp min drömkille ska ha. Så det jag gått på hittills i livet är ofta utseendet och de killar jag attraheras av. Vilka då är de där unga och fräscha killarna som jag i mitt huvud lägger på några år på alltså. De som jag idag insett inte finns på riktigt. Vill jag bli kär och gifta mig osv en dag framöver får jag nog tänka om. Typiskt. Hatar I-landsproblem.

Därför är lathet nyckeln till framgång

DSC_0117

Häromdagen hjälpte Emma mig inse att jag är extremt lat. Vi diskuterade hur lata människor alltid tar genvägar och försöker hitta snabba och enkla sätt att genomföra saker på, och det klassiska citatet från Bill Gates där han sa:

”I will always choose a lazy person to do a difficult job because a lazy person will find an easy way to do it.”

Plötsligt fick jag ett uppvaknande. Vi pratade ju om mig. Har alltid haft bilden av mig själv som en flitig, ambitiös, driven och ihärdig person. Bra betyg, mycket energi och engagemang i många olika saker osv. Nu har jag dock kommit på hur det egentligen ligger till. Jag är en extremt lat men nyfiken och engagerad person med ett stort bekräftelsebehov. Dessa egenskaper tillsammans gör att man kan missta mig för att vara flitig och ambitiös. Vilket är helt underbart ju.

Jag har nu studerat min egen historia lite och ser verkligen att den här latheten går som en röd tråd genom hela mitt liv. I skolan var mitt största intresse inte skolämnena, utan på vilket sätt jag med minsta möjliga arbete och nedlagd tid kunde få så bra betyg som möjligt. Jag älskar god mat men tycker att det är alldeles för ansträngande och tar alldeles för mycket tid att laga. Om jag är ensam hemma äter jag smörgåsar, gröt eller går och köper sushi. Jag har en cykel men cyklar aldrig för att jag tycker det är för meckigt att krångla med upplåsning och att hitta en plats att ställa den på. Tycker även att det är väldigt tankekrävande att behöva bromsa in för andra fordon titt som tätt. Jag är extremt slarvig och vill att saker ska gå fort. Jag älskar life-hacks.

Dock är jag expert på att komma runt sådant som är svårt eller jobbigt. Och det är ju precis vad uppfinnare som Einstein och andra genier är. Sedan har jag ett enormt bekräftelsebehov som innebär att jag vill att alla människor ska tycka att jag är fantastisk. Därför måste jag ju prestera på topp. Jag är också en JA-sägare som aldrig tackar nej till att hoppa på ett nytt projekt, vilket då gör att jag jonglerar en hel del med många bollar i luften som man brukar säga. Jag har därför också insett att lathet inte behöver vara någonting negativt. Jag är stolt över att vara lat. Ska säga det nästa gång någon frågar efter mina styrkor på en arbetsintervju. Bill Gates skulle anställa mig. Någon latmask därute som känner igen sig?

Vi har sovit fel i hela våra liv

DSC_0047-2

Jag tror att jag har gjort en fantastisk upptäckt. Sover ju extremt dåligt som jag berättat om tidigare. Har även tipsat om en fantastisk app som hjälper en att komma upp på morgonen här. Häromdagen kom jag över en artikel som förklarade att människan troligtvis sov tvåskiftssömn fram till den industriella revolutionen. Det finns starka bevis för att vi är biologiskt anpassade till att sova i två skift. Man gick alltså upp mitt i natten och var ganska aktiv, sedan sov man några timmar till.

Jag har nu börjat använda appen Sleep Cycle. Den hjälper en att vakna när man sover som minst tungt, och även att mäta sömnkvalitén varje natt. Jag brukar ligga på ca 65 % sömnkvalité. Men häromkvällen blev jag väckt mitt i natten av ett telefonsamtal, pratade ett tag och var klarvaken innan jag somnade om. Dagen efter visade Sleep Cycle 100 % sömnkvalité hela natten, förutom den kvart jag var vaken då. Helt sjukt. Jag tror att artikeln jag läste stämmer. Människan är skapt för att sova i två skift och vi har gjort fel i hela våra liv. Vågar ni bryta era vanor och testa på tvåskiftsmetoden?

Skrev även en artikel på VOYZ idag om hur du testar ditt sömnbehov. Läs hur här. Har helt snöat in mig på sömn.

Så fackar du dina vänner

Vem är egentligen en kompis och vem är en bekant, och varför finns det inget mittemellan? Jag och Jenny störde oss på att det är ett alldeles för stort hopp mellan vad som är en kompis och vad som är en bekant. Det finns för många som faller däremellan. Och dessa varelser vill man ju också kalla för någonting. Vi människor älskar ju att sätta folk i fack. Därför har vi nu utvecklat en ny kategori för relationer mellan personer och även ett vänskapsystem, så att man på bästa sätt kan facka sina vänner. Tänkte dela med mig av detta till er. OBS! Varning för långt men läsvärt och revolutionerande inlägg.

photo-1444212477490-ca407925329e

Kompisar nivå 1: De vänner du kan ringa till mitt i natten med ett problem. Gärna ett stort problem då de annars kanske blir irriterade. Du har inte så många av dessa. Vissa i denna kategori kan till och med närma sig familjenivå. Du kallar dem bröder. För vissa människor är alla vänner på nivå 1 familj, och vissa kommer aldrig att ha några vänner som närmar sig familjenivå. Alla är olika och vissa är mer öppna och har lättare för att komma nära andra personer.

photo-1445052693476-5134dfe40f70

Kompisar nivå 2: Dessa kan du ringa och prata om allt och inget med, och bjuda över på en intim middag. Men när det händer något stort och livsförändrande i ditt liv är det inte dessa du ringer. De stora problemen lämnar du ofta utanför er relation. Dessa bjuder du självklart på en födelsedagsmiddag. Har man många vänner i nivå 2 kan det vara jobbigt att styra födelsedagsmiddag.

photo-1452725210141-07dda20225ec

Kompisar nivå 3: Detta är vänner du inte träffar så ofta, och sällan ensam. Dessa hör du gärna av dig till en fredagskväll för att fråga vad de har för planer för kvällen och då träffas ni i flock. Dessa vänner är egentligen dina viktigaste vänner att hålla koll på. Om du vill ha kvar dem alltså. Vårdar du inte relationen med dessa vänner kommer de att flyttas ner ett steg, med de kan även lätt flyttas upp till nivå 2. Bästa sättet att rensa bland dessa vänner är att flytta utomlands ett år. Då försvinner de direkt.

photo-1455995446964-ac64c23b70ba

Bekanta: De personer som finns i ditt sociala nätverk men som du aldrig bestämmer träff med eller hör av dig till om du inte har någon speciell fråga eller dylikt. Träffar du dessa på stan så säger du endast hej eller stannar och kallpratar i några minuter, men du skiner inte upp när du ser dem. Det vill säga, många människor blir inte genuint glada när de ser en bekant på stan och tycker mest att det är slöseri med tid att stanna och prata. Ett vanligt beteende är att undvika ögonkontakt med bekanta i största möjliga mån så man slipper hälsa (jag tror dock aldrig jag har förstått detta då jag älskar att kallprata och är troligtvis en av de bekanta man inte vill träffa på stan).

photo-1416453072034-c8dbfa2856b5

Kebanta: Detta är alltså det nya begreppet som jag och Jenny kom på idag. Detta är alla som faller mitt emellan facken vänner och bekanta. Man blir genuint glad när man råkar stöta på dem på stan men man skulle aldrig bestämma träff med dem. Om du har en stor födelsedagsfest kan du bjuda vissa av dina kebanta men dina bekanta bjuder du inte.

photo-1455955058944-66e6167810f7

Desorienterade vänner: Denna kategori utvecklade vi också idag. Detta är vänner som utåt sett kan tyckas vara inom någon av de olika kategorierna, men de hör egentligen inte dit. De kan även passa in i flera olika kategorier fast på olika plan. Ett typiskt exempel på detta är arbetskollegor eller klasskamrater. Ni träffas nästan varje dag och känner varandra bra, men skulle aldrig höra av er till varandra på fritiden. Ni har helt enkelt hamnat i fel sammanhang från början och detta är svårt att ta sig ur. Ni är alltså exempelvis på Nivå 2 när ni väl umgås men eftersom att ni aldrig hörs annars behandlar ni varandra som kebanter.

Det var allt för idag! Hoppas ni fick lite utrett i den trassliga kompisdjungeln.

PS. Jenny tillhör Nivå 1 för mig.

Upp och ner, ut och in. Lev lite

IMG_5866

Tänkte förändra min livsstil. Ska börja leva lite mer upp och ner och ut och in. Gärna baklänges. Kommer börja lite smått, för vet inte riktigt om jag är redo att vända upp och ner på allt än. Men i princip fortsätta att göra allt som jag gör bra fast annorlunda, och allt som jag gör dåligt tvärtom. Bryta lite mönster och krascha lite rutiner. Som Charlie Söderberg sa på sin fantastiska föreläsning jag var på (som ni också kan gå på här) – ”För att få ett annat resultat måste man förändra sitt beteende. Många människor förväntar sig andra resultat i livet men går runt med samma beteendemönster som de alltid har haft”. Något sådant sa han. Jag har iofs inget emot mina resultat. Men jag älskar förändring. Dessutom tycker många redan att jag är lite konstig så varför inte gå all in. Göra som alla andra fast tvärtom. Ungefär så. Ni borde också testa! Ett första steg är ju klassikern att beställa in efterrätten före huvudrätten. Gör det.