Hur hälsar man på folk?

Tycker ibland det kan var lite svårt att veta hur jag ska hälsa på folk. Har faktiskt stött på detta problem två gånger den senaste veckan. I Sverige skakar vi ju hand första gången vi träffar någon och andra gången blir det en kram. Problemet här kan ju dock vara när vi träffar någon som vi endast träffat en gång för jättelängesedan och aldrig egentligen utbytt några fler ord än att presentera våra namn och plötsligt stöter på varandra igen. En kram kan då kännas lite väl personligt och intimt för de flesta svenskar. Men att skaka hand igen blir ju också fel. På sydligare breddgrader går man ju all in för intima kindpussar direkt, dock finns det väldigt många varianter på detta. I Frankrike tillexempel kör man ofta tre kindpussar, i Spanien kör man bara två och i Italien börjar man från motsatt håll. Risken för krock när man rör sig runt i dessa länder är därför ganska stor.

Mina två problem jag stötte på i veckan var när jag träffade på italienare och amerikanare här i Sverige. Vilken regel är det som gäller då? Jag som bott i Spanien i flera år känner mig ju helt naturlig med kindpussen, men dessa italienare visste ju inte det. Så där stod jag lite obekväm i någon sekund och funderade på hur jag skulle göra och sedan slutade det med att de sträckte fram handen mot mig. Amerikanaren hade jag träffat förut men för väldigt länge sedan. Så där låg osäkerheten både i om hon kom ihåg mig och hur de egentligen hälsar på varandra borta i staterna. Efter att jag stått och sett ut som ett frågetecken ett tag sa amerikanaren ”Let’s hug it off!”. Så kramades vi. Allt löste ju sig fint, men himla krångligt det där med hur man hälsar på folk tycker jag.

Vart hittar jag en coach?

Váci Utca, Budapest

Váci Utca, Budapest

Häromdagen när jag var påväg hem från en AW råkade jag stötta på en supertrevlig kvinna som berättade att hon arbetade som karriärscoach. Verkade så intressant och har sedan dess tänkt att jag vill skaffa mig en coach. Inte bara inom karriären utan för hela livet då. En livscoach. Som en personlig tränare fast i livet. Skulle verkligen behöva en sådan. Det är så mycket jag vill men inte gör. Har inte tillräckligt med självdisciplin för att hålla mig till det jag bestämt mig för eller följa bra och nya rutiner. Sedan sätter jag alltid för höga mål och vill lite för mycket och så blir jag besviken istället för att jag inte klarar allt. Behöver även någon som jag kan bolla min onödiga teorier, tankar, idéer och livsfunderingar med utan att den stänger av eftersom att det är personens jobb att lyssna på mig. Någon som kan ge en råd och hålla en i handen de gånger man vandrar genom livet i alldeles för höga klackar på hala stentrappor. Som jag ofta gör. Tror en sådan coach skulle ge en otroligt mycket.

När jag söker på det kommer det dock upp hur många coacher som helst. Hur ska jag veta vem som är bäst? Supersvårt det där.

Om man kunde redigera sin story

DSC_8320

Nu har vi ju inte kommit så långt fram i tekniken att man kan redigera sitt förflutna i efterhand. Men tydligen kommer 3D-skrivaren snart att finnas på marknaden. Så lär ju inte vara långt kvar innan vi kan redigera vår story precis som att vi kan redigera våra bilder. Om jag hade kunnat redigera mitt förflutna hade jag nog pluggat bättre till första tentan på personalvetarprogrammet så att jag hade klarat den. Så otroligt tråkiga texter man måste plugga in. Och eftersom att mitt liv blir roligare för varje år som går blir ju omtentan ännu tråkigare i jämförelse. Sedan hade jag nog försökt få jobb på Cruitway lite tidigare. Lever ju drömmen på världens bästa jobb. Hade nog inte lyckats med det dock för de behövde ingen personal då. Sedan hade jag nog ätit lite nyttigare och tränat lite mer. Kanske ska börja realtidsredigera dessa saker i mitt liv nu. Träningen och vad jag äter alltså. Det går ju faktiskt.

Tips till alla fina bloggläsare: Fundera över vad ni vill redigera i er story. Det ni är missnöjda med alltså. Börja realtidsredigera det nu. Ändra på det alltså. Om ett år när ni ser tillbaka ska ni vara totalnöjda. Inte vilja redigera någonting.

PS. Skulle egentligen träffat den där söta tjejen till vänster på bilden idag. Saknar henne fett mycket. Nicholie heter hon. Om någon träffar henne, hälsa henne det. Att jag saknar henne alltså. Hade nog även redigerat min story så att jag och Nicholie jhade setts idag. Det hade varit trevligt.

Så fackar du dina vänner

Vem är egentligen en kompis och vem är en bekant, och varför finns det inget mittemellan? Jag och Jenny störde oss på att det är ett alldeles för stort hopp mellan vad som är en kompis och vad som är en bekant. Det finns för många som faller däremellan. Och dessa varelser vill man ju också kalla för någonting. Vi människor älskar ju att sätta folk i fack. Därför har vi nu utvecklat en ny kategori för relationer mellan personer och även ett vänskapsystem, så att man på bästa sätt kan facka sina vänner. Tänkte dela med mig av detta till er. OBS! Varning för långt men läsvärt och revolutionerande inlägg.

photo-1444212477490-ca407925329e

Kompisar nivå 1: De vänner du kan ringa till mitt i natten med ett problem. Gärna ett stort problem då de annars kanske blir irriterade. Du har inte så många av dessa. Vissa i denna kategori kan till och med närma sig familjenivå. Du kallar dem bröder. För vissa människor är alla vänner på nivå 1 familj, och vissa kommer aldrig att ha några vänner som närmar sig familjenivå. Alla är olika och vissa är mer öppna och har lättare för att komma nära andra personer.

photo-1445052693476-5134dfe40f70

Kompisar nivå 2: Dessa kan du ringa och prata om allt och inget med, och bjuda över på en intim middag. Men när det händer något stort och livsförändrande i ditt liv är det inte dessa du ringer. De stora problemen lämnar du ofta utanför er relation. Dessa bjuder du självklart på en födelsedagsmiddag. Har man många vänner i nivå 2 kan det vara jobbigt att styra födelsedagsmiddag.

photo-1452725210141-07dda20225ec

Kompisar nivå 3: Detta är vänner du inte träffar så ofta, och sällan ensam. Dessa hör du gärna av dig till en fredagskväll för att fråga vad de har för planer för kvällen och då träffas ni i flock. Dessa vänner är egentligen dina viktigaste vänner att hålla koll på. Om du vill ha kvar dem alltså. Vårdar du inte relationen med dessa vänner kommer de att flyttas ner ett steg, med de kan även lätt flyttas upp till nivå 2. Bästa sättet att rensa bland dessa vänner är att flytta utomlands ett år. Då försvinner de direkt.

photo-1455995446964-ac64c23b70ba

Bekanta: De personer som finns i ditt sociala nätverk men som du aldrig bestämmer träff med eller hör av dig till om du inte har någon speciell fråga eller dylikt. Träffar du dessa på stan så säger du endast hej eller stannar och kallpratar i några minuter, men du skiner inte upp när du ser dem. Det vill säga, många människor blir inte genuint glada när de ser en bekant på stan och tycker mest att det är slöseri med tid att stanna och prata. Ett vanligt beteende är att undvika ögonkontakt med bekanta i största möjliga mån så man slipper hälsa (jag tror dock aldrig jag har förstått detta då jag älskar att kallprata och är troligtvis en av de bekanta man inte vill träffa på stan).

photo-1416453072034-c8dbfa2856b5

Kebanta: Detta är alltså det nya begreppet som jag och Jenny kom på idag. Detta är alla som faller mitt emellan facken vänner och bekanta. Man blir genuint glad när man råkar stöta på dem på stan men man skulle aldrig bestämma träff med dem. Om du har en stor födelsedagsfest kan du bjuda vissa av dina kebanta men dina bekanta bjuder du inte.

photo-1455955058944-66e6167810f7

Desorienterade vänner: Denna kategori utvecklade vi också idag. Detta är vänner som utåt sett kan tyckas vara inom någon av de olika kategorierna, men de hör egentligen inte dit. De kan även passa in i flera olika kategorier fast på olika plan. Ett typiskt exempel på detta är arbetskollegor eller klasskamrater. Ni träffas nästan varje dag och känner varandra bra, men skulle aldrig höra av er till varandra på fritiden. Ni har helt enkelt hamnat i fel sammanhang från början och detta är svårt att ta sig ur. Ni är alltså exempelvis på Nivå 2 när ni väl umgås men eftersom att ni aldrig hörs annars behandlar ni varandra som kebanter.

Det var allt för idag! Hoppas ni fick lite utrett i den trassliga kompisdjungeln.

PS. Jenny tillhör Nivå 1 för mig.