Därför har jag aldrig haft pojkvän

Fick precis en insikt. En uppenbarelse alltså. Eller vad man nu vill kalla det. Jag insåg varför jag aldrig varit kär tror jag. Det är för att min drömkille inte existerar. Min killtyp finns helt enkelt inte. Jag har väldigt bra koll på exakt vilken min killtyp är, men idag kom jag alltså fram till att den inte existerar. Jag kallar numera min stil för den förlorade rasen. Eller kategorin kanske. Den förlorade killtypen. Jag ska beskriva den så att ni förstår.

Den typen av utseende jag oftast attraheras av är det folk brukar kalla för den typiska pojkbandskillen. De som ser ut som att de spelar i band alltså. Typ ett sånt tråkigt perfekt utseende, rena drag och sött leende. Jag brukar se otroligt söta killar på stan som ser ut ungefär så, problemet är att de oftast är alldeles för unga. Typ 17 år kanske. Det vill säga sju år yngre än mig. Då tänker jag alltid, wow, vilken jävla pangkille han kommer att vara om några år när han växt till sig lite. Då tar jag honom. Problemet i detta som jag då insåg först idag är att dessa killar aldrig utvecklas riktigt så som jag tänkt. Utan när de blir äldre slutar de träna, skaffar sig ovårdat skägg, får dålig hy och magrutorna suddas ut. De ser liksom inte alls sådär rena och söta och härliga ut längre. Så den typen av utseende jag attraheras av existerar inte i verkligheten. Man ser dem dock ibland i olika serier osv. Men det är ju svårt att få kontakt med huvudkaraktärerna i Gossip Girl och dylikt för att ta ett exempel. För det första bor de oftast på andra sidan Atlanten och för det andra är deras mailinkorg oftast overloaded. Mitt mail kommer alltså försvinna i mängden och jag är ju ingen modell direkt så kommer nog inte prioriteras i den röran.

Nu låter det som att jag bara bryr mig om utseendet. Så är det ju inte. Men eftersom att jag klickar väldigt bra personlighetsmässigt med de flesta människor är det liksom svårt att sortera ut vilken personlighetstyp min drömkille ska ha. Så det jag gått på hittills i livet är ofta utseendet och de killar jag attraheras av. Vilka då är de där unga och fräscha killarna som jag i mitt huvud lägger på några år på alltså. De som jag idag insett inte finns på riktigt. Vill jag bli kär och gifta mig osv en dag framöver får jag nog tänka om. Typiskt. Hatar I-landsproblem.

Mitt största I-landsproblem och hur det löste sig

DSC_0761

Nyhavn, Köpenhamn

Har länge haft ett problem kring det där med facebookmeddelanden. Jag är ofta på språng och råkar i all hast öppna meddelanden som jag sedan helt glömmer bort att svara på när de försvinner neråt i listan. Vilket leder till att jag blir jag den där dryga personen som ser meddelanden och inte svarar på dem, fast jag egentligen inte alls ser dem. Eller kanske med 3 % av min uppmärksamhet ungefär.

Nu till den fantastiska lösningen. Tydligen finns det en applikation man kan använda så att personen som har skickat meddelandet i fråga inte ser att det är visat/läst. Genialiskt. Ingen behöver längre tro att jag totalignorerar dem, vilket jag absolut inte gör de gånger det tar lite tid för mig att svara. Kan tänka mig att flera skulle behöva detta fantastiska trick. Det och många andra briljanta facebook hacks kan ni läsa mer om här.