#nixon25

Jag är väldigt bra på att fylla 25. Har firat min 25-årsdag tre år i rad nu. Förra veckan fyllde jag 25 på riktigt. De andra åren har jag mest bara tjuvstartat. Att fylla 23 och 34 känns ju inte alls lika kul. Sådana tråkiga mellanåldrar. Jag har världens finaste vänner som alltid firar mig så bra. Mer om det i ett annat inlägg. I helgen tänkte jag i alla fall fortsätta mitt firande med en födelsedagsdrink hos mig. Ingen middag eller så. Blir så mycket disk. Först hade jag tänkt att döpa facebookeventet till ”Nada” (betyder inget på spanska för er som undrar) så att gästerna inte skulle förvänta sig något. Då kan det ju bara bli lyckat. Men kändes lite tråkigt. Det viktiga för att lyckas med ett event har jag märkt är att se till att det finns alkohol så att det räcker och blir över till alla gäster. Då går alla alltid hem nöjda och belåtna. Det var mitt bästa tips idag. Vill ni ha fler kan ni läsa mina blogginlägg under kategorin ”Life Hacks by Nixon”. Ha det. 

 

My 2017 through snapchat – Part 1

Jag är ju ganska aktiv på snapchat och sådär. Så tänkte att det kunde vara kul att dela med sig lite av det ofiltrerade materialet till er bloggläsare. Har därför gjort en video om mitt 2017 på snapchat som ni gärna får titta på om ni är nyfikna. Eller egentligen har jag gjort flera videos. Är ju rätt aktiv som sagt så även om jag bara valde ut ungefär 1 % av mitt snapchatmaterial från förra året så var det nästan en timme långt. Delar därför upp det i flera videos så att ni inte ska tröttna. Första delen hittar ni ovan. 5 minuter av härligheter. Resten kommer senare. Enjoy.

PS. Vill ni hänga med mig på 2018 också är ni varmt välkomna att följa mig på snapchat där jag heter @nikilinanixon. Vill ni stalka mig ännu mer är jag rätt aktiv på instagram också fast i en lite mer filtrerad variant. Där heter jag @nikilina. Mitt namn alltså.

Varför fira jul i regnet när man kan fira jul i solen

Varför fira jul i regnet när man kan fira jul i solen, som jag brukar säga. Om tre veckor flyr jag, Moa och mamma från slasket och åker ner till vårt landställe i Spanien och firar jul. Det enda som är lite synd är att andra halvan av min familj är kvar i Stockholm. Vi får skicka snapschatvideos till varandra eller något. Pappa skaffade faktiskt snapchat häromveckan. Han skickar bilder på en en sjö och en soluppgång till mig varje morgon som han sveper förbi när han cyklar till jobbet. Min pappa har fattat grejen med snapchat helt enkelt.

På nyår är jag tillbaka i Stockholm tyvärr. Har ni någon rolig tillställning ni vill bjuda in mig till är ni varmt välkomna att skicka ett DM på instagram eller något. Har nämligen inga planer. Hittills verkar det inte vara någon vän som vill hänga med mig på nyår. Sånt som händer. Man kan inte få allt här i livet.

PS. Kolla vilken fin strand vi har precis nedanför vårt landställe i Spanien. Bilden ovan alltså. Där ska jag sitta och dricka glögg på julafton i min ananasbikini. Himla mysigt ska det bli.

Se upp Sverige

 

Tänkte mest meddela att jag kommer och gör Sverige osäkert på lördag. Klockan 16.30 landar jag på Arlanda för att vara exakt. Så ni vet om ni inte vill springa på mig eller så. Risken för det kommer nämligen vara relativt medelstor i tunnelbanan i centrala Stockholm runt kl 17.30. Vissa tycker ju att det är stelt att träffa ytligt bekanta. Så mest er ytligt bekanta som inte är bekväma i mitt sällskap jag vill varna då. Kommer att stanna i Sverige i några veckor. Sen får jag se. Kanske slutar upp på Tahiti. Man vet aldrig med livet. Vill någon hänga vill jag i alla fall också väldigt gärna det. Då är det bara att skicka ett DM på instagram. Har en spansk mobil för tillfället och det kan bli dyrt för er med svenska nummer att kontakta mig där beroende på vilket abonnemang ni har. Ska dock styra upp mitt svenska nummer igen så fort jag kan när jag är tillbaka på svensk mark. Trevlig torsdag. 

Vad är det bästa som någonsin hänt dig?

Intressant tankeväckare tyckte jag. Frågan i rubriken på detta inlägg alltså. Man börjar fundera liksom. Kommer man inte på något är det ju lite deppigt. Då kanske man ska fundera lite på att rikta om sitt liv. Jag kom inte på något. Men hoppas det beror på att det är lite rörigt i mitt huvud just nu. Kom ju på flera bra saker såklart. Men svårt att identifiera den absolut bästa händelsen. Jag ska ta en funderare på den. Det tycker jag alla borde göra. Så man inte bara kör på i helt fel riktning. I livet tänker jag då. Har för mitt att det finns något sådant citat. ”Speed is irrelevant if you are going in the wrong direction”. Något sånt. Jag gillar ju när det går fort men jag tror det ligger något i det där. Tid för eftertanke är också viktigt, som kloka människor brukar säga.

Myror i brallan

img_5955

Hittade en söt bild på mig och min underbara lillasyster Maja från hennes dop. Jag är hon den lilla i rosa klänning som ser sig om efter mer. Var en sådan hopplöst rastlös själ redan vid två års ålder tyvärr. Tur att Maja föddes och gav mig lite mer. Aldrig nöjd, men nöjd med Maja, som jag brukar säga. Bra syster det där.

1000 tårar senare

brollop-voyz

I lördags gifte sig min pappa med världens underbaraste och härligaste tjej. Jag är så himla glad och lycklig för deras skull. Tur att jag inte hade några linser på mig, hade jag sett allas ansiktsuttryck under talen hade jag nog gråtit hela bröllopet igenom. Allt började redan klockan sju på morgonen i lördags med att två makeupartister knackade på dörren. Är ni intresserade av smink och vill lära er mer så kan jag tipsa er om Mia Högfeldts bok Makeup. Alltid mysigt med riktiga böcker såhär i mörka årstider. Mia och hennes kollega var så grymma och vi fick världens vackraste makeuper. Sedan råkade Mia även bara ha på känn exakt vilken typ av frisyr alla ville ha. Geni den där. Slarvigt bohem körde hon på mig. Typiskt Niki. Att kamma sig är inte min grej.

Sedan var det bröllop på Bergendal. Vigseln skedde i ”Puben” som pappa kallade det, och sedan var det middag och fest hela natten. Vid klockan halv tre på natten ringde jag och Maja en taxi. Då var det fortfarande folk på dansgolvet. Jag hoppas att alla var jättenöjda eftersom att jag var toastmaster. Känns ju lite som att det var mitt ansvar att alla hade kul. Folk kom ju fram och sa att jag var fantastisk, men sånt har man ju hört att man ska göra för att vara artig. Jag invigde i alla fall festligheterna med att klippa av en killes slips på mitten. Den var röd så passade perfekt som sådant invigningsband. Tyckte det satte nivån.

PS. Vi hade en fotograf där som tog jättefina bilder men just nu får ni klara er med snapchatversionen av bröllopet.