10 shots senare

image

image

image

image

image

På Azorerna besökte vi en likörfabrik. Den låg i staden Ribeira Grande och wow vilka häftiga smaker. De var inte blyga heller. Hällde upp shot efter shot. Smart drag för att öka köpbenägenheten. En likör smakade precis som risgrynsgröt och den toppade de med kanel. Megabilligt var det också. Åk dit om ni någonsin besöker São Miguel. Har så många bilder jag inte visat er från Azorerna. Tror jag ska skriva en guide till er. Har sagt det förut och säger det igen – Alla borde besöka Azorerna.

Kontraster

IMG_7049

IMG_7077-2

IMG_7098

Det bästa med livet är att det är fullt av kontraster. Förra veckan vandrade jag runt på en takterass på São Miguel, och mitt största problem just då var att vattnet i poolen bytte färg för fort för att hinna få till bilder när det var den coolaste lila nyansen. Denna vecka ligger jag i min säng och spyr. Resten av min familj också. Så vi fick antagligen med någon bakterie från paradisön. Vilken tur, för nu när jag har det dödstrist kommer jag ihåg resan som ännu mer fantastisk. Utan dalar existerar inga toppar. Livet är ju även normalfördelat så någon däruppe kände väl att hen behövde fylla på både på den positiva och negativa sidan i min kurva. Lyssnade på en podcast imorse som tog upp en fantastisk bön. Sinnesrobönen. Är ju inte kristen eller så men tror den är något jag kan ta mycket lärdom av och tänkte dela med mig av den till er:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden

Har absolut noll sinnesro. Och tror oftast att omöjliga saker går att få till och så blir jag arg när det inte går. Väldigt vis bön alltså. Att lära sig förstå skillnaden mellan vad man kan förändra och inte kan nog vara nyttigt för många. Samtidigt är det ju bra att tänka att ingenting är omöjligt har man ju hört. Jag lämnar det där.

 

Alla borde läsa och ta till sig detta

IMG_6216

Jag berättade ju tidigare idag om att jag hade hört en fantastisk historia om livet i en vulkankrater. Mer exakt så handlade den om en kvinna som bor i Sete Ciudades, en by som ligger nere i en vulkankrater på ön São Miguel. Blev tårögd när jag hörde berättelsen. Den var så fin och alla borde ta till sig budskapet. Så tänkte dela med mig av den till er nu.

Vår reseledare berättade att hon hade varit på ridtur nere i kraterbyn, och börjat tala med en kvinna som bott där hela sitt liv. Kvinnan berättade att hon aldrig någonsin lämnat kratern. Vår reseledare hade då erbjudit sig att ta med henne i sin bil och åka upp från kratern och visa henne havet, vilket tar ungefär tre minuter. Däruppe ser man ut över ön och även över havet som ligger precis på andra sidan kraterkanten. Det vackra måste ju kvinnan få se tänkte vår reseledare. Men då hade kvinnan tagit hennes hand, tittat henne djupt i ögonen och sagt:

”Tack du, men vet du vad? Jag begär inget mer av livet. Jag behöver inte se havet. Jag är så lycklig. Jag har en man och barn jag älskar, och jag har levt ett långt och friskt liv i ett hus med vacker grönskande natur runt omkring mig. Det är inte många som har det som jag. Man ska inte begära för mycket av livet. Jag har allt jag jag kan önska mig och är nöjd.”

Känns om att otroligt många människor skulle behöva anamma lite utav hennes synsätt. Jag är en av dem. Att kunna nöja sig och uppskatta vad man har. Så fint som sagt att jag blev helt tårögd. Eller så hade jag en känslig dag. Har ofta det. Men så vist sagt.

En fantastisk berättelse om livet i en vulkankrater

IMG_6235

IMG_6237

En av de vackraste platserna på São Miguel var vulkankratern som omgav sjön och byn Sete ciudades. Ja ni ser ju bilden ovan. Är man nere i byn ser man bara kraterväggarna, sjön och massa skog. Ett fantastiskt landskap. Men uppe på kraterkanten har du fantastisk utsikt över allt detta och även hela havet i bakgrunden. Nuförtiden tar det bara några minuter att ta sig ner till byn med bil, men för längesedan var det mer omständigt och därför fick byborna allt vad de behövde för att överleva därnere levererat till sig varje vecka. Det är fortfarande så och det finns inte ens en matbutik där nere utan endast en liten restaurang. Vår reseledare berättade en fantastisk historia för oss om vad en kvinna från byn hade sagt till henne. Så fina ord och ett budskap som alla verkligen borde ta till sig. Började nästan gråta när hon berättade för att det var så fint. Måste springa till jobbet nu men lägger upp ett inlägg ikväll med den fantastiska berättelsen. CIAO!

För alla som inte orkar flyga ända till Amazonas

IMG_5981

IMG_5985

IMG_5987

IMG_6011

IMG_6013

IMG_6025

IMG_6029

IMG_6032

För alla er som vill uppleva lite trevlig djungelmiljö men som inte orkar flyga hela vägen till Amazonas har jag ett hett tips. Eller inte superhett. Det regnar ganska mycket här. Men när solen skiner är det lagom hett. Då kan man passa på att bli ännu hetare i 35-gradiga källor ute i vildmarken. Vi hittade både en 35-gradig och en 25-gradig källa därborta och vi testade självklart på båda. Det vi inte testade på var att bada i källan på den sista bilden. Det stod att det var farligt som ni ser. 60 grader. För ett år sedan hade de inte satt upp skylten fick vi höra och då var det en man som fick sina gummisulor bortsmälta. Tur att han hade skor på sig. Och tur att de hände så att de satte upp skylten. Annars hade det varit ganska typiskt hela familjen Forsén att smälta bort. Såg ju ut som en mysig jacuzzi tyckte vi innan vi upptäckte skylten.

Drömparadiset São Miguel

IMG_6317-3

IMG_6291

IMG_6289

IMG_6292-2

Så drömsk som jag ser ut på bilden ovan ser jag ut hela tiden härborta. Allt är så vackert så att man får ont i ögat, som jag och Emma brukar säga. Varför har ingen berättat för mig om Azorerna tidigare? Idag ska vi på val- och delfinsafari. Jag håller tummarna för att vi får syn på något trevligt. Gör det ni med.