Vilken personlighetstyp är du i tunnelbanan?

Jag har kommit fram till att det finns tre typer av personligheter i tunnelbanan i Stockholm. Sätena är ju grupperade om fyra där två stolar alltså är riktade mot två andra stolar. Ni som bor i Stockholm förstår nog vad jag syftar på och ni som inte bor i Stockholm förstår antagligen inte. Är ju inte alltid den bästa på att förklara mig i text. Det jag i alla fall ofta tänker på i tunnelbanan är de olika typerna som finns vad gäller vilken sittplats man väljer. 99 % av alla som åker tunnelbana kör på den klassiska ”svenne”-personligheten där målet är att hitta en plats så långt ifrån alla andra som möjligt. Finns det inte en helt egen ”fyra” att sätta sig på sätter man sig snett mitt emot en person som sitter ensam i en ”fyra”. Det vill säga så långt ifrån den andra personen som möjligt. Detta är då givetvis efter att man letat igenom hela vagnen och insett att man måste dela ”fyra” med en eller flera andra personer. Sedan finns det de personer som letar runt efter en ledig ”fyra” ett tag, hittar ingen och väljer att sätta sig mitt emot en person som redan sitter i en. Alternativt att man till och med joinar en fyra där två personer redan sitter(!). Man bryr sig helt enkelt inte jättemycket om eget space och ger upp ganska direkt om det är relativt fullt på tunnelbanan. Sedan har vi då den tredje personlighetstypen, som kommer in i tunnelbanan och tar första lediga trevliga plats. Vagnen kan vara helt tom förutom några enstaka personer som sitter utspritt, kanske är det till och med bara en person som sitter i vagnen – och så sätter man sig i samma ”fyra”. Dessa personer ler ibland lite trevligt mot sina grannar i ”fyran”. Dessa personer älskar jag. De går så mycket emot den klassiska svenne-stilen som det bara går. De har gnistan helt enkelt. Bara döda fiskar följer strömmen som många brukar säga. Vilken personlighetstyp är du i tunnelbanan?